Vecka 18

Det ofödda barnet är nu cirka 18 cm långt och väger ca. 180 g. Näthinnan i ögat är nu ljuskänslig. Första avföringen (meconium) börjar att samlas i tarmen. Ultraljudsscreening utförs nu och är helt frivillig. Skelettet är synligt på röntgen bild. Barnet kan suga på tummen eller fingrarna.

22 Mars (v 17+0)

Idag är ryggen mycket bättre vilket är skönt. Emil och jag var på jobbet idag och hälsade på och han charmade alla som vanligt :-)

Flera kommenterade min mage som redan ser så stor ut och undrade om det inte var tvillingar men det tror jag inte att det är, det borde de ju sett på VUL:et som jag gjorde i v.12. Förvisso gick det väldigt fort men ändå. Tja, nu är det ju bara 2 dagar kvar till stora ultraljudet så snart vet vi hur som helst. Ska bli väldigt roligt och dagarna går plötsligt väldigt sakta nu när man har något som man längtar till.

Har fått symptom nu som jag hade i början av graviditeten med Emil, jag är supertrött framåt eftermiddagen och orkar knappt hålla ögonen öppna, sedan har jag fått jätteömma bröst *aj* men det lägger väl sig snart. Lite jobbigt när man inte kan sova på magen, tycker inte alls om att ligga på ryggen.

25 Mars (v 17+1)

Igår var det alltså dags för den stora dagen - ultraljudet.

Allt gick bra och precis som med Emil kände man sig ganska mycket lättare när man gick därifrån och visste att allt verkar vara bra med bebisen i magen. Hon som gjorde ultraljudet var jättebra och visade och förklarade mycket. Upplevde henne som mycket bättre än den vi hade med Emil, hon var stressad och förklarade nästan inte alls.

Vi fick se det lilla hjärtat som slog, klaffar och kammare pekade hon också ut. Urinblåsa, njurar och magsäck verkade alla sitta på rätt plats. Ryggraden såg fin ut. Bebisen var vild och sprallade runt mest hela tiden. Jag som oroat mig för att jag knappast kännt några rörelser! Den här gången låg moderkakan inte på framsidan av magen utan uppe i taket och ner på baksidan mot ryggen till - så snart kommer du nog känna en hel del aktivitet tyckte barnmorskan.

Sedan frågade jag lite försiktigt om hon vi kunde kika efter om det var en lillebror eller en lillasyster i magen och ja det gick bra, hon frågade först om vi ville veta och det ville vi ju, nyfikna som vi är båda två. Vi fick se bebisen underifrån och man såg lilla rumpan och benen som stack ut, mellan benen såg det tomt ut men hon kunde inte komma i vinkel längre fram och titta eftersom bebisen låg så till så vi egentligen inte alls vilket kön bebisen har. Det kan vara en flicka, men det kan också vara en pojke bara att vi inte kunde se snoppen just då. Så det blir till att vara nyfiken i ungefär 5 månader till :-)

Någon som jag tyckte var himla häftigt var när hon fick in en bild på bebisens fötter underifrån och man såg den lilla foten och alla fem små tår på rad, så gulligt! Hon mätte foten, eftersom jag frågade hur stor den var i detta läget och den var 21 mm lång. Tänka sig, en perfekt liten fot med tår på, 2 cm lång!

Hon försökte få en ansiktsbild/profil på bebisen men det var i princip omöjligt då den var så rörlig och låg så långt ner i magen. Fick dock en jättefin i profil där man ser hela kroppen och ryggraden, har en liknande på Emil. Ska lägga upp alla bilderna (fick 4 stycken) så snart som möjligt. Blir troligen ikväll.

Just det - dateringen. Bebisen var väldigt jämnstor som hon sade, dvs huvudets omfång, magen, lårbenet visade alla på samma datum, dvs att vi var i vecka 17+0 och att bebisen skulle anlända 1 September 2005. Så nu är vi bakåtflyttade 2 dagar och är alltså idag på v 17+1.

29 Mars (v 17+5)

Den här gången är det inte alls lika kul att vara gravid. Graviditeten känns mest som en enda lång transportsträcka. 40 veckor är lååång tid.

Nåja, jag ska inte klaga allt för mycket. Ska bli skönt att vara höggravid på sommaren den här gången. Tyckte det var ganska jobbigt att snöra vinterkängor och dylikt när man var som störst. På sommaren kan man ju (förhoppningsvis) bara kliva i ett par tofflor och knata ut.

Tänkte köpa en barnsadel till min cykel så att jag och Emil kan cykla till badet i sommar och bada och mysa i solen (skuggan). Längtar verkligen till sol och värme nu. Känns lovande att all snö nästan är borta fast värmen är det inte mycket med tycker jag.

Magen växer i alla fall med jämn takt och nu kan jag snart inte ens ha mina största vanliga byxor längre. Ibland känner jag ett par diffusa små kickar men de är ganska svaga.

Namn funderar vi på konstant, igår föreslog Micke Bamse, eller varför inte Bobo! :-)